Zoks Blogguniversum

Joaquin Phoenix var gäst hos David Letterman, detta avsnitt gick igår på svensk TV. Vilket betyder att det sändes i USA förra veckan.  Även om det skulle vara så att Phoenix skojar lite med David Letterman, så är detta riktigt kul. Svårare gäst är nog svårt att ha, här finns det ingen tvåvägskommunikation direkt. 

Jag har skivit några inlägg tidigare om jakten på fildelarna. Men åtalet mot Pirate Bay är ett stort skämt. Anledningen till att åtalet har riktats mot den svenska siten är endast för att bolagen inte vet var de håller på med, eller var de ska börja någonstans. Att åtala Pirate Bay är som att dra svenska Posten inför domstol. Hur mycket olagligt har inte Posten fraktat genom alla dessa år. I Pirate Bays fall, håller de endast med en tjänst, och visst finns det lagliga torrentfiler också att ladda ner. I detta fall måste bolagen även dra alla sökmotorer inför rätta, om det ska vara rätt. Du kan faktiskt söka upp alla torrentfiler genom exempelvis Google.

Hela denna soppa är ett skämt, inse att det är ändrade tider, och följ med i utvecklingen istället. Bolagen kräver tydligen 117 miljoner  kronor av Pirate Bay för förlorade intäkter. Hur kan de veta att denna summa stämmer? Det är också ett problem, det går aldrig att avgöra hur mycket pengar som bolagen har gått miste om, eller inte går miste om angående nedladdningen. Många av de som laddar ner musik och film idag skulle nog aldrig köpa albumet,  om det inte gick att få ner det genom internet. Det gäller nog främst yngre människor. Bolagen kan aldrig bevisa någon summa, nu handlar det om att rannsaka sig själva istället.  Lägg ner detta och satsa på utveckling i stället.

Det samtalas om att "Outlaw Pete" som är öppningsspåret på Bruce Springsteens nya album, är ett plagiat från Kiss och deras låt "I was made for loving you". Själv håller jag inte med. För övrigt är "Outlaw Pete" en riktigt bra låt,


Lyssna och avgör själv om du håller med.

 

Listan på mina favorit album från 2008 är svår att göra. Anledningen till detta är att 2008 var ett mycket bra år för musik. Den stora överraskningen från förra årets albumskörd är att många av de största grupperna inom hårdrock släppte mycket bra skivor. Många gånger blir jag besviken på de största grupperna och deras släpp. Men 2008 lyckades "Metallica", "Guns N Roses", "Mötley Crue" och med flera överträffa förväntningarna. Men jag måste också lägga till en del nya grupper som också gjort bra album. Välja ut sina favoriter från förra året är inte lätt. Men jag har lyckats få ihop en lista efter mycket funderande. Första platsen är säker, dock är de övriga platserna lite mer öppna, beroende på dag. Men alla dessa skivor har en speciell plats hos mig.  Plus att det finns en del skivor som inte fick plats här, men som är mycket bra de också.

1. GUNS N ROSES - Chinese democracy
    
Efter 14 års väntan kom så äntligen "Guns N Roses" album. Men vad kunde man vänta sig, och skulle det vara värt alla dessa år. Jag var tveksam, men efter att ha lyssnat in denna platta, är jag inte det minsta tveksam längre. Jag tror att "Chinese Democracy" kan bli en framtida klassiker. Den låter fräsch i mina öron, och det blandas och ger, med en del samplingar och programmerade ljud, men även gitarrer och så vidare. Men i slutändan blir det ett album som fick mig att framhäva skivan till 2008 års bästa album. Denna unämning gör jag både för vilken klass albumet håller, men också för framtiden. 2008 var ett mycket bra skivår, och göra denna lista är tufft. Men jag tror inte att jag kommer att ångra mig.

2. SHINEDOWN - The sound of madness

"Shinedown" var en av de grupper som överraskade mest på mig under 2008. De har tydligen släppt ett antal album tidigare, dock hade jag aldrig hört talas om dessa amerikaner innan detta album. Men med "The sound of madness" har de gjort ett makalöst album. De har faktiskt lyckats med det mesta när det gäller denna skiva, lagom längd och en bra blandning av låtar, vilket gör att det egentligen inte går att bli trött på detta album. Det är ett mordernt sound men med både hårdhet och melodi i en perfekt blanding.

3. JOURNEY- Revelation

Något som har varit som en röd tråd under 2008 de "stora" banden och deras skivsläpp. Men det som har varit positvt är att de flesta av de stora jättarna lyckats göra sina bästa album på mycket länge. "Journey" är inget undantag, det förra släppet var en besvikelse med tre bra låtar och resten sömnpiller. Men med "Revelation" har något hänt, nu är kvaliten i stort sett lika bra som under 80-talet. Många av låtarna ligger på en så hög nivå att man tror att de skrevs under "Journeys" storhetstid. Många har utnämnt "Revelation" till 2008 år bästa album, och jag kan knappast säga emot. Denna platta som trea känns främmande för mig egentligen. Men någonstans måste man rangordna.

4.  SLIPKNOT - All hope is gone

"Slipknot" har gjort sin bästa platta, här finns det soundet som jag har saknat hos bandet tidigare. Hårdheten möter det melodiösa. Vissa hävdar att det låter för mycket "Stone Sour". Visst finns det en skopa av detta band på detta album, men det är nog en naturlig utveckling. Men det finns även några hårdra monster till låtar, som nog aldrig skulle kunna hamna på en "Stone Sour" skiva. "All hope is gone" är ett mycket bra album, klart slut.

5. VOLBEAT- Guitar gangsters and Cadillac blood

"Volbeat" behöver nog ingen större presention längre. Detta danska band har vuxit till ett av de populäraste inom hårdrocken för tilllfället, och med all rätt. Deras förra album "Rock the rebel metal the devil" hamnade på en tionde plats på min lista över favoritskivorna från 2007. Vilket var en för låg placering om jag ser tillbaka på det nu. "Guitar gansters and Cadillac blood" är inte ett lika bra album. Men dock inte långt ifrån och ett värdigt album på min tio i topplista.

6. JUDAS PRIEST - Nostradamus


Albumet "Nostradamus" har vuxit och åter vuxit, och ska kanske komma högre upp på min lista. Det är mycket musik, en dubbel-cd innhållande intron och 8- minuters låtar. Men det är nog ändå den plattan som har växt mest under året. Musikaliskt innehåller den  fantastiska låtar. "Judas Priest" visar att de fortfarande kan göra riktigt bra hårdrock.

7.  Jimi jAMISON - Crossroads moments, HOUSE OF LORDS  - Come to my kingdom

Två album inom den melodiösa hårdrocken som jag har svårt att skilja på. Dock två mycket bra skivor inom den genren. 2007 var ett dåligt år inom melodiös hårdrock, 2008 har varit motsatsen. Men "Jimi Jamsion", "House of lords" och "Journey" är de som har lyst mest.

8. MÖTLEY CRUE - Saints of Los Angeles

Ännu ett av de "stora" banden inom hårdrock som har släppt ett mycket bra album under förra året. Att "Mötley Crue" kunde låta så här bra 2008 hade jag aldrig förväntat mig. Här låter de hungriga igen, och med klass.

9. AC/DC - Black Ice

"AC/DC" gjorde något som jag inte trodde var möjligt, en platta som rockar riktigt bra. Efter den gubbiga och såsiga "Stiff upper lipp"som kom år 2000, trodde jag att detta band hade gjort sitt. Men "Black Ice" visar att dessa gubbar kan låta hungriga, men framförallt att de kan skriva bra låtar igen.

10. METALLICA - Death magnetic

Var hade man "Metallica" någonstans, skulle de någonsin kunna göra en bra skiva igen. Eller levde de fortfarande på gamla meriter. Svaret på dessa frågor ger väl denna placering på min topplista. Självklart är inte "Death Magnetic" i klass med det bästa som "Metallica" har gjort, men ska jag bedöma detta album för sig så är det en riktigt bra hårdrocksplatta. Några har klagat på produktionen, men jag tycker att det är charmigt att ett band med många miljoner på banken inte gör en dyr glassig produktion, som de har råd med. Metallica kan vara stolta över Death Magnetic.

Varje år släpps en hel del remastrade album från de olika skivbolagen. Många äldre plattor får bättre ljud, men vissa skivbolag gör även det med svårtåtkomliga album. Vilket är bra, så att fans inte behöver köpa dessa album för hutlösa pengar på Tradera och Ebay. Det som stör mig på många av dessa återutgåvor är att de inte alltid sätter ut det rätta årtalet på skivan, utan endast året som den remastrade skivan har släppts, exmpelvis 2008. Har man tur kan man hitta det långt in i en text om artistens historia. Men det riktiga årtalet ska klart synas på baksidan på ett album.

Ett litet problem här i livet, men ändå tillräckligt störande för att nämna.

Nu till viktigare saker:

- Bojkotta alla produkter som har dun! Efter avslöjandet från Kalla Fakta (Tv4) är det ett måste.
- Jag jobbar på ett inlägg om mina favoritalbum från 2008, men det tar sin lilla tid. Varför? Jo för det är tufft att göra en sådan lista.