Zoks Blogguniversum

Filmpostern till den nya Batmanfilmen är här. "The Dark Night" har svensk biopremiär den 25 juli 2008.

Mötley Crues nya album släpps den 17 juni 2008. Det första smakprovet är titelspåret "Saints of Los Angeles". Och det rockar riktigt bra.

Nya videon (tyck på länken).

Möteley Crue - Saints of Los Angeles




/>

I dagens Tidnigen Folket går det att läsa att tränarna i Guif är positiva när det handlar om en påskrift av Pawel Albin, inför kommande säsong. På frågan, att de måste väl hitta en ersättare om så inte blir fallet, svarar tränaren att det nog inte är aktuellt, de pengarna lägger vi nog på ett träningsläger istället

Det svaret fortsätter att göra mig orolig, för det betyder att de kanske tappar ännu en etablerad spelare och inte värvar något nytt. Då är det bara Jansson som är kvar, resten är alla unga och oerfarna spelare. Även om det gått bra den här säsongen, så tror jag inte att det går att tappa för många etablerade spelare och inte ersätta dessa. Utan Albin och Sasa hade inte Guif gått så bra som de gjort.

Skärpning nu Guif, det ni har byggt upp i år kan raseras lika fort, lev inte i drömmen för länge bara.

I dagens Aftonbladet går det att läsa att ishockeybacken Lance Ward som spelar i HV71 inte får förlängt kontrakt med Jönköpingsklubben. Det är iförsig inte någon större överraskning för mig, det känns som att han är obekväm att ha i ett elitserielag. Visst är han en tuff spelare, men också en injektion till den snälla svenska elitserien. Känns som han är den enda i detta sega SM-slutspel som tacklar och och visar känslor. Jag eftelyser fler Wards i elitserien, men vågar någon klubb? HV är ett bevis på att klubbarna inte gör det.


Lance Ward (i vitt) är en av få som tacklar och visar känslor i hockyens slutspel.

Det är många som tycker att kvalserien har varit bättre och hetare än slutspelet i hockey, och jag är nog beredd att hålla med. Vad är det då som saknas i ett slutspel som borde vara det hetaste samtalsämnet i sportväg just nu, åtminstone i Sverige? Jo det som Lance Ward står för, tacklingar och känslor, det tar liksom inte fart, det är för snällt helt enkelt. En hockymatch utan tacklingar, gruff och känslor, är tyvärr en ointressant match.

Domarna har en del i det också, i fredags undrade jag om det var SM-final? Låt spelarna göra upp lite istället.

Det är tydligen inte så kul att ha landslagsdressen på sig längre, eller har Ishockey VM tappat all status?

Ungefär vid samma tidpunkt varje år handlar det om nej tack, eller ja tack. Det jag pratar om är VM i ishockey. Denna turnering som verkar ha låg status för ishockeyspelarna, särskilt för de svenska tydligen. Det är bortförklaringar hela tiden. Det är familjeskäl, ingen motivation, sliten och skadad. Att vara ärlig och säga att man inte har någon motivation att spela för sitt landslag, är i försig starkt. Men lite konstigt ändå. Familjeskäl är också en mystiskt förklaring, vad ligger bakom det? Det måste vara väldigt starka familjeskäl för att slippa spela för sin nation. Sliten är konstigt att välja som bortförklaring. För NHL ska precis börja sitt slutspel, samma spelare som sa att han var sliten, skulle säkert spela i slutspelet utan problem. Visst är man skadad kan man inte spela, men det är konstigt att det är så många som blir skadade när deras lag inte lyckades hamna i slutspelet?

Om vi återgår till orsaken som är familjeskäl, så hörde jag något NHL proffs som sade för några år sedan att de ville vara med sin familj. Men om laget hade hamnat i slutspel så hade han inte fått varit med familjen ändå. De har hela sommaren på sig att umgås med de sina, vad jag förstår har proffsen ett sommarlov. VM håller på i 17 dagar. Till i slutet av maj. Det finns nog tid till sommarlov.

Sammanfattningen är att det antigen är helt ointressant att hjälpa Sverige att bli världsmästare, och hela denna turnering har tappat status. Eller också tycker inte de högt avlönade spelarna att Tre Kronor är så märkvärdigt längre? Vilket som är sant vet jag inte, men det känns som att många andra nationer inte har lika stort problem att få ihop ett slagkraftigt lag till VM varje år.

Tycker faktiskt att man har ett ansvar att ställa upp för sitt landslag, sedan finns det självklart godkända orsaker som gör att man måste tacka nej. Men vissa spelare har satt detta i system att säga nej varje år. Men Svenska ishockey förbundet borde införa några regler för detta. Vi normala arbetare har ingen större möjlighet att strunta i saker och ting för att vi inte orkar, känner för det eller vill umgås med familjen.

Skärpning, utan att veta hur bra laget blir ännu. Men det är redan många bra spelare som har tackat nej.

Mina tidigare tips innan säsongen krossades fullständigt. Ibland är det faktiskt jädrans kul att ha fel, ocn när det gäller Guif, så har jag gärna det. Innan säsongen skrev jag i denna blogg att Eskilstunas stolthet skulle vara glada om de lyckades undvika nedflyttning, och i början kändes det som att jag skulle få rätt, men sedan hände något med detta lag. Och mot alla odds tog de sig till kvartsfinal. Hammarby valde då vad de trodde det lättaste motståndet. Även Sävehof ville helst ha Guif. Men i dag tror jag att Partillelaget är nöjda med att de "inte" kunde välja laget från Eskilstuna

Jag hade dock rätt vilka lag som skulle gå till semfinal, men att Hammarby skulle vara så illa ute som de var, trodde jag inte. Men efter att fått lite distans till kvartsfinalen och den sista matchen som gick i söndags. Anser jag att Hammarby ska vara glada att de klarade av det. För Guif kunde lika gärna vunnit, med ett starkare domarpar de sista minuterna hade nog inte Bajen vunnit. Domarna var dock bra fram till de sista 10 minuterna. Där de dömde bort det mesta för Eskilstunalaget. Ett regelrätt mål som hade inneburti 28-27 till Guif, som istället blev omvända siffror.


Kristján (utsedd till årets tränare ) och hans Guif har gjort en fantastisk säsong.

Eskilstuna kan vara stolta över detta unga och suveräna Guif som faktiskt spelade ut Hammarby långa stunder.

Nu gäller det dock att klubben verkligen gör ett fortsatt bra jobb, när det handlar om att göra allt för att behålla hela detta lag. Även Albin som är kontraktslös. För utan polacken hade Guif inte varit där de är idag. Dessa unga spelare måste ha några rutinerade att falla tillbaka på. Om "Sasa" lämnar för spel ute i Europa, så måste de värva en etablerad spelare till. Hörde dock att Guif mest fokuserar på att hitta unga spelare. Men som jag skrivit tidigare måste Guif även ha äldre rutinerade spelare i truppen. Det behöver inte vara några dyra stjärnspelare, men bra elitseriespelare. Det bästa vore om Eskilstunalaget kunde behålla alla spelare och värva en etablerad skytt. Speciellt om "Sasa" drar vidare. Men självklart även värva unga hungriga lirare också,

Ett tips, Bååk ska tydligen inte fortsätta spela för Lindesberg, det vore en perfekt spelare att värva.

Nu har spelarna och tränarna i Guif visat vad de kan, nu gäller det att ledningen också visar vad de går för. Kristján blev förresten årets tränare, vilket är ett perfekt val. Det han och Janne Ekman har gjort i år är faktiskt makalöst bra.

David Coverdale och hans Whitesnake.

I detta inlägg tänkte jag ta upp något som ofta är ett hett ämne inom musikvärlden. Det handlar om alla dessa band som återupptstår eller fortsätter endast med en ordinarie medlem kvar. Det finns två sidor i detta ämne, de som total förkastar det och andra som inte ser något större problem med det.

Jag själv anser att det självklart går att fortsätta ett band med endast en ordinarie medlem kvar, så länge det fortfaranande är kvalitet i det man gör. Men det verkar som att det är vissa band som accepteras att fortsätta på detta sätt, och andra inte. Men band som inte har någon original medlem kvar ska givetvis inte fortsätta med det gamla bandnamnet.

Anledningen till detta ämne är att det har kommit en del album med grupper som gör just på detta sätt den senaste tiden. Ta ett band som "White Lion" som släppte ett nytt album för några veckor sedan, ett band där endast sångaren Mike Tramp är kvar. Felet är inte att de kallar sig "White Lion" utan att skivbolaget går ut med det som ett reklamsyfte. Bandet har inte funnits sedan 1991, då de släppte det senaste albumet "Mane Attraction". Sångaren har däremot varit aktiv både som soloartist och i andra grupper sedan den plattan. Många menar att det är fel att lägga detta album under gruppens namn. Men det tycker inte jag, beroende på att albumet som heter "Return to the pride" låter som en blandning av alla "White Lions" album. Hade det låtit som en ännu en soloplatta från sångaren "Mike Tramp" hade jag blivit sur. Men det gör den inte, även om det finns influenser därifrån också.


Mike Tramp och hans White Lion.

Jag kan räkna upp fler band, "House Of Lords" med "James Christian" har också fått utstå glåpord för att han forstätter med det gamla bandnamnet, men han är den enda som varit med på alla gruppens album. Och har skrivit väldigt mycket av det gamla materialet, så länge det känns ärligt och håller kvalitet, och inte bara ett sätt att försöka sälja plattan med bandnamnet, så anser jag inte att det finns något problem.

"Whitesnake" släpper ett nytt album i april, men "David Coverdale" har fortsatt med bandnamnet utan att alla originalmedlemmarna är med. Och det finns många fler exempel. Sammanafattningen blir att en åsikt om att det är ok för vissa grupper och artister att hänga kvar vid ett bandnamn, men inte för andra. Är en åsikt som är idotisk. Håller det kvalitet, och att den eller de artister som är kvar i bandet är de som har bidragit mest till gruppen redan från början , så är det enligt mig inget fel med detta. Många så kallade originalmedlemmar spelar bara intstrumentet, och har aldrig skrivet en textrad eller ton någonsin. I slutändan handlar det om kvalitet. Om gruppens sound håller sig till det som bandnamnet representerar, så är det inget problem.

Att skivbolagen kan sälja album genom bandnamn är ingen nyhet, ta ett exempel som Metallica och deras St Anger, som nog inte skulle sålt särskilt bra om det varit ett annat band som gjort den plattan.

Åsikter?